Linoljekonstnärsfärger
Ottossons konstnärsoljefärg bygger på enkelhet och renhet, med kallpressad lagrad rå linolja som bindemedel och rena äkta färgpigment som tillåts behålla pigmentets specifika egenskaper. Det finns naturligtvis också en liten hemlighet i varje färgmakares receptbok och den förblir fortsatt hemlig. Eftersom Ottosson Färgmakeri startades av en konstnär så började verksamheten med konstnärsfärgen på 1980-talet. Linoljefärgen för konstnärsbruk skiljer sig från byggnadsfärgen på en viktig punkt och det är viskositeten. För att konstnären ska kunna styra sin färg till det önskade uttrycket utgår man från en tjockare färgpasta som kan spädas med olika medium som linolja, balsamterpentin, torkmedel, lack mm. Färgpastan ska vara väl riven så att pigmenten inte är för grova, medan vissa pigment kan tappa sin lyster om de rivs för fint. Färgpigment har olika torkegenskaper och ser olika ut i sin struktur, de är individuella och att behålla dess egenskaper och samtidigt ge konstnären en känsla av att det är ”samma produkt” oavsett om det är en röd, gul eller blå färgpasta som kommer ut ur tuben tillhör färgtillverkarens stora utmaningar.
Akvarellfärger
Akvarellfärger har ett bindemedel som består av utvalda bitar av gummi arabicum, honung, glycerin, arrowrot och destillerat vatten. Gummi arabicum var känt redan av de gamla egyptierna och består av torkad mjölksaft från trädet Acacia senegal, som tillhör gruppen ärt-/baljväxter. Det som gör gummi arabicum så speciellt är att den är vattenlöslig till skillnad från andra hartser som utvinns ur trä som oftast är terpentinlösliga. Oljefärg torkar i en kemisk process och bildar en homogen film om den utsätts för luft. Efter en kemisk process går inte den torkade färgfilmen att lösa upp igen. Akvarellfärg däremot torkar i en fysikalisk process. Ett exempel på en fysikalisk process är socker upplöst i vatten. När vattnet avdunstar finns sockret i dess ursprungliga form kvar i glaset. Akvarellfärgens bindemedel gummi arabicum, honung och glycerin är alla lösliga i vatten. Så när en akvarellfärg har torkat så kan man lösa upp den igen. I förlängningen betyder det att en akvarellmålning är lätt att ändra på eller helt ta bort med vatten, och börja om från början.
Valet av pigment skiljer sig något från konstnärsoljefärgen. Vi har för akvarellfärgerna genomgående försökt välja transparenta och lyskraftiga pigment. Koboltgrön istället för kromoxidgrön, irgazin istället för kadmium, bensvart istället för järnoxidsvart, osv. Vi river färgen på stenvalsar av granit istället för stålvalsar för att undvika att färgkulören ska missfärgas.
Gällande kadmiumpigment
När det gäller pigmenturval så återkommer konstnären till vissa särskilda pigment. Ett sådant pigment är kadmium, som finns i nyanser från citrongult till mörkt rött. Kadmiumpigmenten är svåra att ersätta med något likvärdigt och därför har miljölagstiftningen tillåtit användningen för konstnärliga ändamål trots sin klassificering som hälso- och miljöfarlig. Om konstnärerna i framtiden vill behålla de förträffliga kadmiumpigmenten så måste de ha disciplinen att tvätta sina penslar i avskilda behållare som lämnas på stationer för miljöfarligt avfall. Det gäller förresten all penseltvätt och att stå i ateljén och tvätta penslar under rinnande vatten är inte bra. Tvätta i slutna behållare!
Arbetstekniska råd
Att ge arbetstekniska råd för våra konstnärsfärger känns lite fel eftersom alla konstnärer efter hand utvecklar sin egen teknik i förhållande till färgmaterialet. Generellt för våra konstnärsoljefärger är att de fungerar bäst när man följer linoljans lagar. Måla direkt och vått i vått (alla prima) utan mellantorkningar, eller måla i flera tunna skikt och vänta på torktiderna. För att påskynda torkningen i färgen kan man försiktigt använda sickativ (torkmedel) gärna i kombination med soloxiderad linolja och eventuellt något lösningsmedel. När man arbetar med akvarellfärgen finns inga direkta råd utom möjligtvis att man med fördel kan måla med levantin-natursvampar och trasor för att snabbt måla stora ytor.