Vi använder oss av både organiska och oorganiska färgpigment. De oorganiska pigmenten är jordpigment och består av metallföreningar som hämtats ur jorden och framställs genom krossning och bearbetning av stenmaterial eller på syntetisk väg. Med ”syntetisk” menas att pigmentet på något sätt har förändrats av människan. Människan har i tusentals år tillverkat färgpigment och redan egyptierna tillverkade till exempel blyvitt på syntetisk väg.
Exempel på oorganiska pigment är ockra, umbra och terra di Siena. Dessa pigment innehåller järnoxid och andra metalloxider och beroende på proportionerna mellan dessa oxider och andra ämnen så varierar färgskalan inom det röd-gul-bruna området. Jordpigmenten finns ofta som både obrända och brända, där upphettningen får den gula järnhydroxiden att omvandlas till röd järnoxid. De oorganiska färgpigmenten är mer stabila och användarvänliga vid tillverkning av färg.
Organiska pigment består av kolföreningar som tillverkats av växt- och djurdelar eller utvunnits ur exempelvis petroleum. Det färggivande organiska materialet bearbetas så att färgämnet fälls ut och överförs till ett oorganiskt ämne, till exempel krita, som sedan kan användas som pigment. Några exempel på organiska pigment är indigo (blått, från en östasiatisk buske) och karmin (rött, från sköldlusarten koschenill).
Pigment vi använder kommer från olika delar av världen, men framför allt finns det naturliga pigmentjordar i Sydeuropa. Bilderna är tagna från pigmenttillverkaren Le Moulin à Couleurs (Färgkvarnen) i Ecordal i nordöstra Frankrike.
Fram till 1800-talets slut såldes färgpigment ofta i form av bitar eller stänger som måste finfördelas – rivas – av målaren med hjälp av en rivsten. Då revs färgen på en flat stenhäll, en rivsten, med hjälp av en löpare, en kägelformad sten med flat bottenyta. Idag köps inte pigmentet i bitar utan kommer som färdigrivet torrpigment i pulverform, och arbetet tillverkaren har är att riva pigmenten ytterligare i ett trevalsverk för att fördela kornen jämnt i linolja.